torsdag 24 oktober 2013

Sagoidéer


Skriv en saga om en prinsessa som förvandlas till sten eftersom hon blir kär i en staty.

Skriv en saga som slutar med: ”...Och så levde prinsen och draken lyckliga i alla sina dagar.

Tre systrar som är häxor.

En prinsessa som blir en groda och behöver en kyss av en drake.

En hund som aldrig hittade hem.

En modern version av Rödluvan.

Fråga en person tre frågor: Vad är din favoritsagovarelse? Det finaste namnet du vet? Drömhuset? Och sedan berättar du en saga om dem.

Skriv en saga om en älva som av misstag hamnar i vår värld.

Skriv en saga som slutar med: ”... och jag kommer aldrig att lita på en åsna igen!”

Ta din favoritsaga och byt ut namnen mot dina favoritmöbler. T.ex ”Det var en gång en hängmatta som levde med sin pappa sängen. Hon var kär i den stiliga garderoben...”

Skriv en saga om vad du varit med om idag.

Blunda och titta igen. Det föremålet som din blick faller på först är magiskt. Skriv en saga om hur en magisk penna kanske skapar kaos i klassrummet eller hur busschauffören inte kunde få tyst på den magiska tutan.

Byt roller på karaktärerna i en saga. Kanske är det en dvärg som flyr från den elaka prinsen och kommer till en liten stuga där det bor sju prinsessor. I slutet kanske han gifter sig med den vänliga drottningen som älskar äpplen.

Skriv en saga där ditt husdjur är huvudpersonen. Vad skulle han/hon säga till dig? Vill den ut på äventyr?

fredag 18 oktober 2013

Kronor




Mitt eget "recept" på små prins-och prinsesskronor som är lätta att tillverka och oömma.

Workshops

Workshops
Alla workshops är helt gratis. Det här projektet planeras att vara en anledning till att sätta igång unga, och äldres kreativitet, inte tjäna pengar.
  1. Sagoberättande för 3 år och uppåt, ca en halvtimme.
  2. Trollsagor för 5 år och uppåt och vi gör lite äkta trollskatter.
  3. Lyssna och måla. Jag berättar en saga och besökare målar det de hör. Alla åldrar.
  4. Sagor om prinsar och prinsessor, vi tillverkar prins- och prinsesskronor. För alla.
  5. Hans och Greta, det bjuds på pepparkakor. 5 år och uppåt.
  6. Allberättande. Jag berättar men barnen får fylla i namn, djur och platser.
  7. Uruppförande av min egen saga, vi pysslar lite blommor. 7 år och uppåt.
  8. Sagoskrivande, 5 år och uppåt. 
Fler kommer!

Planering

Om det här projektet skulle bli av kommer det att inträffa i Café Vetekornet. Jag har kontakter där och kommer få vara i inner-rummet i cafét. Det blir vinst även för cafét då föräldrar och familjer som kommer dit kanske tar en fika före eller efteråt. Där sagoverkstaden ska vara kommer rummet att anta en mysig och lite medeltida atmosfär. Det kommer finnas myshörnor där sagoberättandet kommer inträffa. Kuddar och filtar kommer jag att ta med hemifrån och låna från Centrumkyrkan som är i samma byggnad. Det kommer finnas en rithörna och en vägg där alla teckningar kommer sättas upp. Rummet kommer bli mer och mer sagolikt efter hand då besökarna kommer vara med och skapa sagostämmning genom teckningar och sagor. 

Min budgetplan:

  • Gult filttyg till en prinsar -och prinsessor- workshop, ca 1 m= 110 kr.
  • Stearinljus till mina lyktor, 100 st= 23 kr.
  • Ljusslingor, tre stycken olika = 800 kr.
  • Guldpärlor till armband, = 100 kr.
  • Tunt snöre till armband, = 30 kr.
  • A4 papper, 500 st= 30 kr.
  • Olika pennor, kritor och färger, = 150 kr.
  • Säkerhetsnålar, 500=50 kr.
  • Pepparkakor till Hans och Greta, en burk = 25 kr.

Saker jag tar med mig själv:
  • Ljuslyktor.
  • Saxar, lim.
  • Sagoböcker m.m

torsdag 10 oktober 2013

Den förtrollade trädgården


Den sanna historien om Eline och den förtrollade trädgården. Av mig själv.

Det var en gång en liten flicka som hette Eline. Hon hade långt mörkt hår och älskade blommor och växter. Det gick inte en dag utan att hon plockade en bukett med rosor eller vattnade sina krukväxter. Dagen hon fyllde tio år gick hon lite längre bort från den lilla stugan där hon bodde med sina föräldrar. Hon gick in i skogen och kom ut på en stor äng. I slutet av ängen tornade det upp sig en enorm mur. 




Hon blev fruktansvärt nyfiken på vad det var. Då hörde hon någon snyfta. Eline såg sig om och upptäckte en gammal gumma som gick och trevade på marken.
   ”Kära mor, vad är det som är fel?” frågade Eline förtvivlat. Gumman vände på huvudet.
   ”Snälla, hjälp mig. Mina ögon ser inte mer, jag tappade precis mitt guldsmycke på marken och nu kan jag inte finna det.” Eline letade på marken och hittade direkt det lilla guldhalsbandet.
   ”Jag har hittat det, mor.” sa Eline. Gumman gav upp ett glädjetjut och bad Eline att hjälpa henne att sätta på det. När det var gjort tog gumman hennes hand.
   ”Tack mitt barn för att du visade en sån vänlighet för en gammal kvinna. Som tack ska du få en sak av mig som kommer hjälpa dig i framtiden. 
   Gumman tig fram ett skrynkligt papper och tryckte det i hennes hand. 
   ”Om du är vilsen är det bara att titta på kartan och tänka på vart du vill hitta.” sa hon och lunkade iväg. Eline stoppade kartan i fickan på sin röda klänning och gick närmare muren. Hon var fasligt nyfiken på vad som kunde gömma sig bakom den. Var det ett slott? Ett annat land? Hon följde muren men hittade ingen dörr. 



   Solen stod högst upp på himlen när hon nådde ett litet fönster. Hn ställde sig på tå och kikade in.
   Det var den underbaraste av syner. Ändlösa rader av rabatter och buskar. Mängder med prunkande fruktträd och små dammar med näckrosor. Hon kisade med ögonen och upptäckte en liten glänta. I mitten av den stod det sju röda blommor och en svart.




 Eline hade aldrig sett några liknande blommor förut och bestämde sig för att det skulle bli hennes tioårsblommor.
   Ivrig började hon springa längs med muren, helst besatt av tanken på de ovanliga blommorna. Hon hade helt glömt bort mammas förmaningar och märkte inte ens att det började bli kväll. Utmattad och hungrig satte hon sig för att vila. Vad skulle hon göra? 
   Då kom hon att tänka på kartan. Hon vecklade upp den. Det var bara ett tomt papper.
   ”Gumman lurade mig. Det här är inte alls någon karta.” suckade hon för sig själv. Hon tittade på den blanka ytan samtidigt som hon omedvetet tänkte på den underbara trädgården. Helt plötsligt dök det upp några sträck och ett kryss. Hon jublade av glädje. Hur hade hon kunnat glömma att den var förtrollad?
   Eline följde kartan och helt plötsligt stod hon framför en öppning i muren. Hon gick snabbt in och omgavs på direkten av den underbaraste doften i hela världen.
   Som förtrollad gick hon in i trädgården och märkte inte ens när muren slöts bakom henne. 
   Hon kom fram till gläntan och började genast plocka de röda blommorna. Eline märkte inte att luften förändrades runt henne. Mörk energi pulserade runt henne och svart rök flöt på marken. För varje blomma hon plockade blev hon ett år äldre. Men Eline märkte ingenting. När hon sträckte ut handen för att plocka den svarta blomman hörde hon någon skrika. Hon vände sig om, men såg ingen. Med ens märkte hon att hennes klänning hade blivit alldeles för liten och att hennes hår räckte ända ner till marken. 
   ”Vad har hänt med mig?” skrek hon förtvivlat. Eline kröp fram till en damm och såg sitt sju år äldre jag. Det var en bekant främling. Hon var yr, det är ingen lätt sak att åldras sju år på ett ögonblick. Plötsligt hörde hon en röst.
   ”Du har plockat förbannelsens blommor. För varje blomma du plockade måste du stanna ett år här i trädgården.”
   Eline såg sig om men lyckades inte se vem som hade pratat. Hon såg på de röda blommorna på marken. Sju stycken. Sju år. Hon började gå.

Sju år senare
Eline hade precis vattnat en rosenbuske när hon hörde fotsteg. Förvånad fortsatte hon lyssna. Något sådant hade hon inte hört på de sju åren hon varit fångad i trädgården. Ut genom en buske kom den gamla gumman som hade gett henne kartan.
   ”Varför gav du mig kartan?” frågade Eline anklagande. ”Du visste att jag skulle använda den för att komma in i trädgården.” Gumman skrockade. 
   ”Men du har väl inte saknat någonting här?” frågade hon. Eline svarade inte. Visst, hon hade inte varit hungrig eller frusit. Bara fått göra det hon älskade mest i sju år. Men det hade varit ensamt. 
   ”Varför åldrades jag när jag plockade blommorna och varför har jag inte gjort det sen dess?”
   ”Det vet man aldrig. Men nu, mitt barn måste jag be dig om en tjänst. Plocka den svarta blomman.”
   ”Nej. Jag tänker aldrig plocka blommor mer i hela mitt liv.” sa Eline bestämt. 
   ”Jo. Det är mycket viktigt. Jag lovar att det är värt det.” Eline drog en hand genom sitt hår som räckte ända ner till marken. Klänningen som tillhörde hennes tioåriga jag satt obekvämt och trångt. 
   ”Okej. Jag gör det.” Hon gick fram till gläntan som var tom på sånär den svarta blomman. Innan hon gav sig tid att ångra sig, ryckte hon upp blomman med rötterna.
   En kraftig vind svepte in över gläntan och försvann lika fort som den hade kommit. Eline hörde ett skratt och vände sig om. Där stod inte en gammal gumma längre, utan en ung stilig man.
   ”Du har räddat mig.” utbrast han. ”Bara en som har varit exakt sju år i trädgården kan plocka den svarta blomman och lösa förbannelsen. Jag har varit gumma i flera hundra år. Men du upphävde det. Jag är så tacksam.” sa han innerligt. Eline visste inte vad hon skulle säga. Han gick fram till henne. 
   ”Men då kan jag väl gå hem nu?” frågade hon. Han nickade, men sedan skakade han på huvudet.
   ”Jag skulle egentligen bara vara gumma i sju år, men så fort jag gick ut från trädgården blev det sju hundra år. Jag kunde inte återvända till mitt rike. Tiden går långsamt här inne. Det har faktiskt gått sju hundra år därute. Du har inget hem.” sa han ledsamt.
   ”Men vi kan ju alltid stanna här.” sa han. Vi. Han skulle också stanna. Klart att Eline ville vara kvar då. 



Och så levde Eline och hennes stiliga följeslagare lyckliga i alla sina dagar i den förtrollade trädgården.
SLUT

söndag 6 oktober 2013

We are all mad here

Alice i underlandet är kanske inte riktigt en saga. Den skrevs av Lewis Carroll på 1800-talet, men blev en succé och är minst lika folkkär som de klassiska sagorna. Alice i underlandet har skrivits och översatts åtskilliga gånger, den har även blivit film några gånger. I boken/filmen händer de mest konstiga sakerna och Alice träffar på mycket speciella varelser. 
Men hur som helst så visar det att i en historia som är påhittad kan vad som helst hända.

En illustration från en av alla Alice-böcker.

Från Disneys version.

Och Tim Burton filmen som personligen är min favorit.

Och så levde Törnrosa och trädgårdsmästaren lyckliga i alla sina dagar

Om du inte vill skriva en ny saga kan du ta en gammal ock göra om den. Kanske att Snövit förlåter sin styvmamma eller att Törnrosa kanske rymmer med någon annan innan prinsen kommer och räddar henne.

Följande är ett alternativt slut på sagan om Törnrosa som jag har skrivit.




... och så föll hon i sömn. Samma sak gjorde hela hovet. Alla utom den unge trädgårdsmästaren som befann sig utanför rosenbuskarna som omgav slottet. Han hoppade snabbt över häcken innan den började växa i faslig fart. Trädgårdsmästaren gick förundrat genom slottet och såg på alla sovande människor. Då kom han att tänka på den unga prinsessan som han var lite förtjust i. Han sprang upp för trappan och fann henne ligga sovandes på sängen. Han ruskade på henne och klappade till henne på kinderna, men hon rörde inte en min. 
   Han blev fruktansvärt ledsen och visste inte vad han skulle göra. Han strök hennes långa hår. Sedan fick han en ide och böjde sig fram och kysste henne. Hon rörde lite på sig. Han kysste henne igen och hon andades in häftigt. Han fortsatt att kyssa henne och efter hundra kyssar öppnade hon sina ögon. Känslorna var besvarade. Törnrosa hade nämligen också tänkt på trädgårdsmästaren och tyckte att han var hemskt stilig.
   De bestämde sig för att inte prova det där med hundra kyssar på hovet och gjorde sig beredda att resa. Kungen och drottningen skulle ändå inte tyckt om att Törnrosa föredrog trädgårdsmästaren framför alla de fina prinsarna. De tog med sig massa pengar och klädde ut sig till fattiga. Sedan reste de till ett främmande land och levde lyckliga i alla sina dagar.